Breeze still carries the sound
Maybe I'll disappear
Tracks will fade in the snow
You won't find me here

Ice is starting to form
Ending what had begun
I am locked in my head
With what I've done

I know you tried to rescue me
Didn't let anyone get in
Left with a trace of all that was
And all that could have been

Please, take this
And run far away, far away from me
I am tainted
The two of us were never meant to be
All these pieces and promises and left behinds
If only I could see
In my nothing
You meant everything, everything to me

Gone
Fading
Everything

And
All that
Could have been
Could have been

Please, take this
And run far away, far as you can see
I am tainted
And happiness and peace of mind
Were never meant for me
All these pieces and promises and left behinds
If only I could see
In my nothing
You meant everything, everything to me


Breeze bär fortfarande ljudet
Jag kanske försvinner
Spår kommer att blekna i snön
Du hittar mig inte här

Is börjar bildas
Avsluta det som hade börjat
Jag är låst i mitt huvud
Med det jag har gjort

Jag vet att du försökte rädda mig
lät ingen komma in
Kvar med ett spår av allt som var
Och allt som kunde ha varit

Snälla, ta det här
Och springa långt bort, långt bort från mig
Jag är nedsmutsad
Det var aldrig meningen att vi två skulle vara det
Alla dessa bitar och löften och kvarlämnade
Om jag bara kunde se
I mitt ingenting
Du betydde allt, allt för mig

Borta
Fading
Allt

Och
Allt det
Kunde ha varit
Kunde ha varit

Snälla, ta det här
Och spring långt bort, så långt du kan se
Jag är nedsmutsad
Och lycka och sinnesfrid
Var aldrig menade för mig
Alla dessa bitar och löften och kvarlämnade
Om jag bara kunde se
I mitt ingenting
Du betydde allt, allt för mig


Och allt som kunde ha varit låtens betydelser

86 kommentarer

  • +9
    Min tolkning Den här killen naglar absolut klassisk depression på ett sätt som jag aldrig sett förut..Den här låten förklarar verkligen den där "begravda under en tung vikt"-känsla som de flesta typer av depression drabbar drabbade...Du känner faktiskt att du kan bryta ytan på de där vågorna av tomhet/apati..Den är där om du bara försöker..Men du kan inte..Och du kan inte förklara varför heller..Den här låten är smärtsam men det finns en sjuklig skönhet i den.

    "Breeze bär fortfarande ljudet
    Jag kanske försvinner
    Spår kommer att blekna i snön
    Du hittar mig inte här"

    Jag uppfattar detta som att personen vill tyna bort..De vill inte bli uppmärksammade eller någon form av kvarleva/minne i världen som de inte vill ha en del av längre.


    "Is börjar bildas
    Avsluta det som hade börjat
    Jag är låst i mitt huvud
    Med det jag har gjort
    Jag vet att du försökte rädda mig
    lät ingen komma in
    Kvar med ett spår av allt som var
    Och allt som kunde ha varit"

    Det finns en domning i depression och sinnet blir ett dystert fängelse av allt negativt.. Osäkerhet/självförakt/apati/låg självkänsla snurrar runt, och du kan inte fly från dem och kanske till och med tycka om det på ett "förvrängt" sätt. det är det enda stället du känner att du förtjänar...Det finns en sjuk tröst där.

    De människor som inte finns i eller inte kan förstå din värld knackar på och ber dig att släppa in dem så att de kan hjälpa dig..Du vet att om du gjorde det kanske saker och ting skulle bli bättre..Kärlek/komfort/anslutning och allt det där, Men det är som att du är lite ur fas med dem...Ett spöke i världen.

    Du vet att du dödar något bra..Något "riktigt" med dina handlingar..Du kan se "isen som bildar" förhållandet glida iväg men du har helt enkelt inte kapaciteten att bry dig.. Känslorna finns där någonstans, men de är dämpade och matta, och som jag sa tidigare, som att försöka bryta vattenytan...Det är bara inom räckhåll men du kan eller vill inte nå det.


    "Snälla du
    Ta detta
    Och springa långt bort
    Långt bort från mig
    jag är
    Nedsmutsad
    Vi två
    Det var aldrig meningen
    Alla dessa
    Bitar
    Och löften och kvarlämnade
    Om jag bara kunde se
    I min
    Ingenting
    Du betydde allt
    Allt till mig"

    Du vet att det du känner inte är hälsosamt och så fel...Så du vill inte plåga dina närmaste.

    Men det finns en del av dig som vill stanna i den där dystra bubblan..Det är ditt skyddsnät..Där du känner att oavsett hur skadlig den platsen är för ditt psyke...Du hör hemma..Du kan bara stanna där i en håller "förnekelse"-mönster.

    Så du stänger av dig själv och trycker för både dem och dig själv..Självsabotage..Döda den kopplingen för att du hatar dig själv så varför skulle de gilla dig..Kan de inte se att du inte är värd det.

    Du är också rädd för att de på något sätt ska se det "riktiga" du..Du som dina vridna uppfattningar har infört...Det ligger en skam och obehag i det. Du kan inte låta dem så du kliver upp och drar dig tillbaka.

    Och det finns också en del av dig som vet att du fortfarande bryr dig någonstans eller har de där minnena när du kunde...Du övertygar dig själv på något sätt att de kan drabbas av samma sak som en förkylning, och när du älskar och bryr dig om någon du vill bara ha lycka för dem, men med depression är allt du känner att du kan ge dem smärta/sorg/elände.. Så du stänger den dörren för dem för att du övertygar dig själv att när de väl kommer bort kommer de att se att du inte var värd det trots allt, och det kommer att förstärka de "dåliga" tankarna om dig själv och på något sätt kan du få någon form av sorglig tröst i att "ha rätt"..Du är värdelös men du vet åtminstone det eller hur?


    "Borta.. blekna..
    Allt..
    Och..
    Allt det..
    Kunde ha varit..
    Allt som kunde ha varit."


    Du har de där gladare minnena när du inte var trasig så "allt som kunde ha varit" finns där och kanske fortfarande kan vara det... Men du dras till mörkret.

    allt glider längre ifrån dig..Går djupare in i det där "apatiska" sinnestillståndet...Att vara nedsänkt under dessa vågor..Det finns bara ett sätt nu och det är neråt..På ett sätt välkomnar man det..Det är en lättnad att förlora sig själv och bara falla.


    Och sedan upprepar han refrängen igen till slutet..Den där ständiga långsamma byggnadsupprepningen som speglar den där oändliga negativiteten..Du fortsätter att säga till dig själv samma saker om och om igen som om de på något sätt skulle vara meningsfulla..Du vet att du 'ljuger för dig själv och springer från det som är precis framför dig' 'Du är sjuk och du behöver hjälp' men 'fienden' ringer dig och det är jävligt attraktivt för du kanske hittar din väg ut i den riktningen 'möjligt' självmord'
    rochey1 den 20 december 2012 Länk
  • +6
    Allmän kommentar Konceptet att "Ingenting i livet är sorgligare än vad som kunde ha varit" är förödande.
    A Staring Elf den 3 mars 2003 Länk
  • +3
    Allmän kommentar För mig är det här en låt om hur någon försökte hjälpa honom, men han kände inte att han förtjänade deras hjälp, utan knuffade bort dem.
    "Jag vet att du försökte rädda mig
    lät ingen komma in"

    "Jag är
    nedsmutsad
    vi två
    var aldrig menade att vara"

    Det handlar också om ånger. Han ångrar hur han knuffade bort den personen, eftersom han nu inser hur mycket de betydde för honom
    "i min
    ingenting
    du betydde allt
    allt till mig"


    Han inser att om han inte hade knuffat bort dem, kunde det ha funnits en vacker framtid.
    "och allt som kunde ha varit"
    kira midnatt den 27 april 2002 Länk
  • +3
    Allmän kommentar detta är, enligt min mening, den bästa låten någonsin. jag älskar det här. när han ekar "...kunde ha varit"...det är så kraftfullt...
    kunde ha varit den 1 maj 2002 Länk
  • +2
    Allmän kommentar För mig handlar den här låten om en man så nedsmutsad (möjligen Trent) att han känner sig ovärdig kärleken till den han bryr sig om eftersom han vet att hon har potential att göra någon lycklig, men i slutändan är han för nedsmutsad för att någonsin bli glad av henne, hur mycket hon än försöker. Hon betyder mycket för honom, men hon skulle ha det bättre utan honom. Detta är till skillnad från låten "The Fragile", där Trent tror att han kan rädda möjligen samma obefläckade tjej från orenhet genom att mura upp henne. I den låten nämner han världen som plockar i väggen han brukade hålla henne ren, och här verkar det som om han har gett upp helt och hållet och inser att han till och med kan fläcka henne bara genom att vara runt henne.

    Den stora nedan nämner en rad från den här låten och jag tror att den här låten är skriven i samma veva.
    BuckWilder den 5 juni 2004 Länk
  • +2
    Allmän kommentar Jag tror att den här låten handlar om hur depression kan få dig att förstöra saker du älskar. Jag liknar hela låten vid raden "For once in my life I feel complete, and I still want to ruin it". Det är en känsla som jag också kan relatera till, något jag har kämpat med hela mitt liv. Jag är säker på att jag internaliserar det, men jag antar att det är meningen. På ett sätt, vem bryr sig om vad Trent tänkte när han skrev den, det fina med sånger som denna är att vi alla kan ta det som är viktigt för oss ur dem. Det är en otroligt vacker låt.
    gobbly den 28 januari 2006 Länk
  • +2
    Allmän kommentar Det här måste vara en av de vackraste formerna av depression jag någonsin hört.
    Reverie_In_Dust den 17 januari 2008 Länk
  • +1
    Allmän kommentar låten verkar vara ett meddelande till någon. ingen tolkning krävs egentligen lyriskt. Det har föreslagits bland NIN-gemenskapen att den här låten kan vara ett meddelande till fansen. Eller kanske någon från sidan i Trents liv.
    WORlock den 7 maj 2002 Länk
  • +1
    Allmän kommentar tack, kira midnight. det var precis vad jag tänkte säga. *suck* är det inte sugande när du hör en sådan här oerhört sorglig låt och bara vet att det är ditt liv inom musiken? Yay för Trent och hans förmåga att göra låtar som återspeglar EXAKT hur han känner, och i själva verket återspeglar hur alla vi jävla jävlar känner också.
    IndustrialVixen den 13 juli 2002 Länk
  • +1
    Allmän kommentar NIN är gud.
    One Crayzee Fulla den 6 juli 2003 Länk