Av alla stora alternativa rockband från det tidiga 90-talet var Smashing Pumpkins den grupp som var minst influerad av traditionell undergroundrock. Huvudgitarristen/låtskrivaren Billy Corgan skapade en blandning av progressiv rock, ... Av alla de stora alternativa rockbanden från det tidiga 90-talet var Smashing Pumpkins den grupp som var minst influerad av traditionell undergroundrock. Huvudgitarristen/låtskrivaren Billy Corgan skapade en blandning av progressiv rock, heavy metal, gothrock, psykedelia och drömpop, och skapade ett lager, kraftfullt ljud som drivs av virvlande, förvrängda gitarrer. Corgan var klok nog att utnyttja sina ångestfyllda texter, men han undvek aldrig rockstjärnor, även om han döljde det i påstådda ironiska gester. Faktum är att Smashing Pumpkins blev modellen för alternativ rockframgång. Pearl Jam undvek det och Nirvana var för destruktivt. The Pumpkins, å andra sidan, visste hur de skulle spela spelet, signerade till en major-subventionerad indie för underjordisk trovärdighet och flyttade till majoren i tid för att göra gruppen till en multi-platina-akt. Och när The Pumpkins nådde massframgångar med 1993 års Siamese Dream, gick de långt för att legitimera heavy metal och orkestrerad progrock, och hjälpte till att flytta alternativ rock ännu närmare 70-talets AOR, särskilt i ögonen på radioprogrammerare och mainstreampublik. Till skillnad från många av deras samtida kunde de stå emot många interna problem och fortsätta sälja skivor, och framstå som det längsta och mest framgångsrika alternativa bandet från början av 90-talet.
Son till en jazzgitarrist, Billy Corgan växte upp i en Chicago-förort, och lämnade hemmet vid 19 års ålder för att flytta till Florida med sitt spirande goth metal-band, The Marked. Efter att bandet misslyckades söderut återvände han till Chicago runt 1988, där han började arbeta i en begagnad skivaffär. I butiken träffade han James Iha (gitarr), en grafisk student vid Loyola University, och de två började samarbeta, uppträda och spela in låtar med en trummaskin. Corgan träffade D'Arcy Wretzky på en klubbmässa; efter att ha bråkat om fördelarna med Dan Reed Network blev de två vänner och hon gick med i gruppen som basist. Snart hade bandmedlemmarna, som kallade sig själva Smashing Pumpkins, fått en dedikerad lokal efterföljare, som inkluderade chefen för en lokal klubb som bokade dem att öppna för Jane's Addiction. Innan den avgörande konserten anställde bandet Jimmy Chamberlin, en före detta jazzmusiker, som trummis på heltid.
1990 släppte Smashing Pumpkins sin debutsingel, "I Am One", på det lokala Chicago-etiketten Limited Potential. Singeln sålde snabbt slut, och i december släppte bandet "Tristessa" på Sub Pop. Vid det här laget hade Smashing Pumpkins blivit föremål för ett hett budkrig, och gruppen höll på med ett smart sätt att flytta till ett stort bolag utan att förlora indie-trovärdighet. De skrev på Virgin Records, men det beslutades att gruppens debut skulle släppas på Virgins dotterbolag Caroline, och sedan skulle bandet flytta till majors. Strategin fungerade; Gish, en majestätisk blandning av Black Sabbath och drömpop producerad av Butch Vig, blev en stor college- och modern rockhit när den släpptes våren 1991. Samtidigt som det fick en stor publik började många indierockfans snika på Smashing Pumpkins och anklagade dem för att vara karriärister. Sådan kritik gjorde The Pumpkins ingen skada och de gav sig ut på en omfattande supportturné för Gish, som varade i över ett år och inkluderade öppningsplatser för Red Hot Chili Peppers och Pearl Jam. Under Gish-turnén började spänningarna mellan bandmedlemmarna eskalera, eftersom Iha och D'Arcy, som varit älskare, gick igenom ett rörigt uppbrott, Chamberlin blev beroende av droger och alkohol och Corgan gick in i en tung depression. Dessa spänningar hade inte lösts när gruppen gick in i studion med Vig för att spela in sitt andra album.
Mot början av sessionerna fick The Pumpkins betydande exponering genom att "Drown" inkluderades i singelsoundtracket sommaren 1992. Allt eftersom sessionerna fortskred, befriade Corgan sig från sin depression genom att arbeta tungt -- inte bara han skrev ett överskott av låtar, spelade han nästan alla gitarrer och bas på varje inspelning, vilket gjorde att släppet försenades flera gånger. Det resulterande albumet, Siamese Dream, var en obefläckad produktion tack vare Queen, men det omfamnades av kritiker när det släpptes i juli 1993. Siamese Dream blev en storsäljare, debuterade som nummer tio på listorna och etablerade Smashing Pumpkins som stjärnor. "Cherub Rock", den första singeln, var en modern rockhit, men det var "Today" och den akustiska "Disarm" som skickade albumet in i stratosfären, såväl som gruppens obevekliga turnerande. Smashing Pumpkins blev huvudrollerna för Lollapalooza 1994, och efter turnéns slutförande gick bandet tillbaka in i studion för att spela in ett nytt album som Corgan redan hade hävdat skulle vara en dubbelskiva. För att locka fansen fram till dess släppte The Pumpkins albumet B-sides and rarities Pisces Iscariot i oktober 1994.
Smashing Pumpkins arbetade med producenterna Flood och Alan Moulder och spelade in som ett helt band för deras tredje album, vilket visade sig vara, som Corgan förutspått, en dubbelskiva som heter Mellon Collie and the Infinite Sadness. Även om många observatörer var skeptiska till huruvida ett set med dubbla skivor, särskilt ett med så löjligt namn, skulle bli en kommersiell framgång, blev Mellon Collie en ännu större hit än Siamese Dream, och debuterade som nummer ett på listorna. Tack vare singlarna "Bullet with Butterfly Wings", "1979", "Zero" och "Tonight, Tonight" sålde den över fyra miljoner exemplar i USA, och blev så småningom certifierad platina över åtta gånger (varje skiva i set räknas separat mot certifieringen). The Pumpkins hade tagit examen till stadionshower för Mellon Collie-turnén, och bandet var på toppen av sin popularitet när det började gå fel igen. Den 12 juli, före två shower på Madison Square Garden, dog gruppens turnerande keyboardist, Jonathan Melvoin, av en överdos av heroin; han var med Jimmy Chamberlin, som överlevde sin överdos. I spåren av tragedin sparkade de återstående Pumpkins Chamberlin och tillbringade två månaders uppehåll när de återhämtade sig och sökte efter en ny trummis. I början av augusti tillkännagav de att Filter-medlemmen Matt Walker skulle bli deras turnerande trummis och Dennis Flemion, en medlem av Frogs, skulle vara deras turnerande keyboardist under resten av året. De återvände till scenen i slutet av augusti och tillbringade de följande fem månaderna på turné. Under denna tid bidrog Corgan med lite musik till Ron Howards Ransom.
Tidigt 1997, när The Pumpkins lämnade vägen, lanserade Iha och D'Arcy Scratchie Records, ett dotterbolag till Mercury Records. Under våren spelade Smashing Pumpkins in två låtar till soundtracket till Batman & Robin. Ihas solodebut, Let It Come Down, dök upp i början av 1998; Adore, den nya Smashing Pumpkins LP, följde några månader senare till nedslående försäljning och recensioner. Chamberlin återvände till gruppen och D'Arcy lämnade före släppet av MACHINA: The Machines of God i början av 2000. Flera månader senare meddelade Corgan sina avsikter att upplösa bandet innan året var slut. Med den tidigare Hole-basisten Melissa auf der Maur som ersättare för D'Arcy, startade bandet sin avskedsturné år 2000. Fansen fick en sista njutning när Corgan och kompani arbetade febrilt för att avsluta spår som blev över från MACHINA-sessionerna. Förvånansvärt nog avvek Virgin Records tanken på att släppa uppsättningen med 25 spår så nära släppet av deras tidigare album, så bandet lade hela albumet (med den officiella titeln Machina II: The Friends and Enemies of Modern Music) på Internet för fans att ladda ner gratis. Den 2 december samma år spelade The Pumpkins en mastodont finalshow på Chicagos Metro (även den plats där gruppen spelade sin första show 1988) innan de officiellt avbröt den.
Men de tidigare medlemmarna i bandet väntade inte länge innan de fortsatte med andra projekt - Corgan tillbringade sommaren 2001 med att spela gitarr med New Order på utvalda konsertdatum, och senare under året presenterade han sitt nya band, Zwan, inklusive Chamberlin på trummor (liksom tidigare Chavez-gitarristen Matt Sweeney och basisten David "Skullfisher" Pajo). De andra två före detta Pumpkins, Iha och auf der Maur, började sätta ihop en alt-rock supergrupp kallad The Virgins. Samma år gavs ett par postmortem Pumpkins-kollektioner ut för semestersäsongen -- en dubbelskivasamling och en DVD som båda heter Greatest Hits. Corgan släppte sitt första soloalbum, The Future Embrace, 2005, och samma dag som det kom ut tog han ut en helsidesannons i The Chicago Tribune för att meddela att Smashing Pumpkins återförenades. Han hade inte informerat någon av sina tidigare bandkamrater, och bara Chamberlin följde med. Zeitgeist, ett tyngre album än något tidigare Pumpkins-album, släpptes 2007.
Smashing Pumpkins marknadsförde albumet kraftigt långt in på 2008, men i slutet av året meddelade Corgan att gruppen inte längre skulle spela in album, utan istället bara ge ut singlar. Det var inte den enda förändringen i bandet. Corgan tillkännagav Chamberlins avgång i mars 2009, vilket gjorde honom till den sista kvarvarande originalmedlemmen i bandet som då bestod av gitarristen Jeff Schroeder, basisten Nicole Fiorentino och trummisen Mike Byrne. När dammet lagt sig följde Corgan sitt löfte om att bara ge ut kortversioner och släppte låten "A Song for a Son" i december 2009. Spridda låtar från bandets Teargarden by Kaleidyscope-koncept släpptes under de kommande två år som gratis nedladdningar, med fysiska samlingar av låtarna som släpptes 2010 i form av EP-boxen Songs for a Sailor och The Solstice Bare. 2012 bestämde sig Corgan för att ta en paus från det singelcentrerade konceptet och släppte Oceania. Till synes Smashing Pumpkins åttonde studioalbum, Oceania, är också en del av Teargarden-konceptet med 44 spår.
Stephen Thomas Erlewine
AllMusic.com
Läs mer sånger Låttitel | | |
---|
(Kom låt oss gå! | |
...Sagde Sorgligt | |
17 | |
1979 | |
365 | |
7 nyanser av svart | |
99 våningar | |
En flicka som heter Sandoz | |
A Night Like This (The Cure-omslaget) | |
En sång för en son | |
Ett stygn i tiden | |
En resa till Bountiful | |
A, Ab, E, B, F | |
Adrennalynne | |
Again, Again, Again (The Crux) | |
Oskuldens tidsålder | |
Alabaster | |
Alienation | |
An Ode to No One (Fuck You) | |
Anaise! | |
Annie-Dog | |
Anno Satana | |
Antihjälte | |
Apatis sista kyss | |
Appels + Oranjes | |
Som Rom brinner | |
Ascendo | |
Astrala plan | |
Atombomb | |
Höst | |
Höstens natt | |
Ava Adore | |
Skön | |
För att du är | |
Skåda! Mardrömmen | |
Being Beige (World's on Fire) | |
Tro | |
Björklund | |
Black Forest, Black Hills | |
Tom | |
Tom sida | |
Kul | |
Blöda | |
Blöder orkidén | |
Blåste bort | |
Salig och borta | |
Blå | |
Blue Skies Bring Tears | |
Blue Skies Bring Tears (Machina 2-version) | |
Kroppar | |
Ta med ljuset | |
Bugg Superstar | |
Bullet Train till Osaka | |
Kula med fjärilsvingar | |
Begrav mig | |
Av Starlight | |
Hejdå juni | |
Kom igen | |
Cash Car Star | |
Cash Car Star (Adore-version) | |
Ceridion | |
Körsbär | |
Cherub Rock | |
Tuggummi | |
Jultid | |
Chump | |
Slagg | |
Cinnamon Girl | |
Kloner (vi är alla) | |
En dopaminmissbrukares bekännelser | |
Cottonwood Symphony | |
Modfälld | |
Korsa | |
Krossa | |
Amor de Locke | |
Cyr | |
Czarina | |
Dansar i månskenet | |
Daphne går ner | |
Dotter | |
Dagdröm | |
Död från ovan | |
Okänd destination | |
Avväpna | |
Disco King | |
Yrla | |
Blundar du | |
Vill inte vara din älskare | |
Domedagsklocka | |
Dorian | |
Dränera | |
Drömmer | |
Slagg | |
Drunkna | |
Drum + Fife | |
Dulcet i E | |
Öst | |
Ägg | |
Öga | |
FOL | |
Faller | |
Farväl och godnatt | |
Fat Man Blues | |
Feelium | |
För Gud och landet | |
För Martha | |
Skört och förbluffat | |
Freak | |
Fransk filmtema | |
GLÖD | |
Galapogos | |
Geek USA | |
Glas + spökbarnen | |
Glass tema | |
Glissandra | |
Glynis | |
Gå | |
Gud | |
Skir | |
Räffla | |
Besatt | |
Himmel | |
Heavy Metal Maskin | |
Hej Kitty Kat | |
Här är jag | |
Här finns inget varför | |
Här är till atombomben (Judas O) | |
Här är till atombomben (Machina II) | |
Semester | |
Hem | |
Honungsspindel | |
Honey Spider ll | |
Hoppas | |
Hummer | |
Jag är mitt slut | |
Jag är en | |
Jag är en (del 2) | |
Jag faller | |
Jag behöver dig runt | |
I av sorgen | |
Jag kommer aldrig att förändras | |
Jag är fri | |
Jag blir galen | |
Om det finns en gud | |
I min kropp | |
I sömnens armar | |
Obeslutsamhet | |
Oändlig sorg | |
Bläckfri | |
Innosens | |
Jackboot | |
Jackie Blue (Ozark Mountain Daredevils omslag) | |
James Complex Song | |
Jellybelly | |
Jennifer Ever | |
Jersey Shore | |
Jesus är solen | |
Jesus älskar sina bebisar | |
Glädje | |
Jupiters klagan | |
Riddare av Malta | |
Knogar | |
La Dolly Vita | |
Jordskred (Fleetwood Mac-omslag) | |
Skratt | |
Le Deux Machina | |
Låt mig ge dig världen | |
Ljug jag ljuger | |
Blixtnedslag | |
Lily (My One and Only) | |
Kärlek | |
Kärlek (hypnotiserad) | |
Älskare | |
Tur 13 | |
Luna | |
Mamma Belle | |
Mamma | |
Marcherar på | |
Markis i spader | |
Majonnäs | |
Medellia of the Grey Skies | |
Meladori skata | |
Mellon Collie och den oändliga sorgen | |
Methusela | |
Minerva | |
Moleasskiss | |
Monument | |
Bebisars munnar | |
Munkorg | |
Mitt råd | |
Min blå himmel | |
Min Dahlia | |
Min evighet | |
Min kärlek är vinter | |
Mitt fel | |
Never Let Me Down Again (Depeche Mode-omslag) | |
Aldrig förlorat | |
Inte värt att fråga | |
Ingenting och Allt | |
O Rio | |
Skydd | |
Oceanien | |
Erbjud dig | |
Ibland | |
Det var en gång | |
En och alla | |
En diamant, ett hjärta | |
Över dig | |
Owata | |
Blek häst | |
Panoptikon | |
Pastichio Medley | |
Pennies | |
Perfekt | |
Pinwheels | |
Pissant | |
Plym | |
Pomp och omständigheter | |
Porslin från de stora oceanerna | |
Pox | |
Psykedelisk | |
Mops | |
Pulseczar | |
Lila blod | |
Purr Snickety | |
kvasar | |
Tyst | |
Regndroppar + solskurar | |
Ramona | |
Rakapparat | |
Äkta kärlek | |
Noshörning | |
Ringar | |
Kör på | |
Raket | |
Raket (akustisk) | |
Ropey Lopey | |
Ruttna äpplen | |
Rudolf med röda mulen | |
Run2me | |
Sad Peter Pan (Vic Chestnutt-omslag) | |
Salt | |
Satelliter | |
Tungsint | |
Saturnine (Adore Era) | |
Spara dina tårar | |
Schaudenfreud | |
Sök och du skall förgöra | |
Ställ in Ray till Jerry | |
Skam | |
Hon | |
Siamesisk dröm | |
Signalbrus | |
Silverfuck | |
Silveraktig ibland (spöken) | |
Sinfoni | |
Siva | |
Slow Dawn | |
Slunk | |
Smiley | |
Snigel | |
Snap (om jag kunde) | |
Solara | |
Soma | |
Sot och stjärnor | |
Lugna | |
Själslig kraft | |
Space Jam | |
Spaceboy | |
Avstånd | |
Spangled | |
Sparv | |
Fart | |
Hastighet dödar | |
Spiteface | |
Stå inuti din kärlek | |
Starla | |
Starrcraft | |
Stjärnor som faller | |
Starz | |
Stjärn | |
STP | |
Stray Cat Blues | |
Promenerar | |
Stumbleine | |
Lida | |
Sommar | |
Sol | |
Sunkyst | |
Superkrist | |
Söt Söt | |
Ta ner mig | |
Ta mig ut till bollspelet | |
Sagor om en bränd jord | |
Tarantel | |
Riva | |
Teargarden-tema | |
Telegenix | |
Terrapin | |
Det är vägen (My Love Is) | |
Flygplanet flyger högt (svänger vänster, ser höger) | |
Början är slutet är början | |
Klockorna | |
Pojken | |
De himmelska | |
Chimären | |
Kärlekens färg | |
Merkurius gråtande träd | |
Slutet | |
The End Is the Beginning Is the End | |
The Ethers Tragic | |
Den eviga blicken | |
Gemenskapen | |
The Guns of Love katastrofal | |
Den dolda solen | |
Den imploderande rösten | |
The Joker (Steve Miller omslag) | |
Den sista instrumentalen | |
Den sista sången | |
Rosemarschen | |
Det heliga och profana | |
Sagan om Dusty och Pistol Pete | |
Vakan | |
Där kom det | |
Trettiotre | |
Den här gången | |
Thru the Eyes of Ruby | |
Tiberius | |
Att förlåta | |
Till Sheila | |
I dag | |
Tom Tom | |
Repris ikväll | |
Ikväll ikväll | |
Torn av Rabble | |
Transformator | |
Genomskinlig | |
Överföring | |
Resor | |
Hyllning till Johnny | |
Tristessa | |
Försök att prova | |
Försök försök försök | |
Prova, försök, försök (Machina II-version) | |
Twilight till Starlight | |
Tyger, Tyger | |
Ful | |
Under din förtrollning | |
Förenta staterna | |
Ofrälse | |
Alla hjärtans dag | |
Vanilj | |
Fåfänga | |
Violett strålar | |
Virex | |
Väntar | |
Väntar på dig nu | |
Vandringsland | |
Vågsång | |
Vi älskar dig | |
Vi kommer bara ut på natten | |
Gråter Willowly | |
Tänk om? | |
Vad du ville | |
När du dör inuti | |
Where Boys Fear to Tread | |
Var är Vince | |
Surra | |
Vit Spyder | |
Varför är jag så trött | |
Änkan Wake My Mind | |
Vild blomma | |
Fönster Paine | |
Vinterlång | |
Önskar att du var | |
Med varje ljus | |
Med längtan | |
Med Sympati | |
Med dig | |
Utan dig | |
Sår | |
Wound (akustisk demo) | |
Vrede | |
Wyttch | |
XYU | |
XYU (alternativ version) | |
Du är allt jag har ikväll | |
Din hora | |
Tidsanda | |
Noll | |
Populära album av denna artist